aquatic tomhet.
Ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag hade mer eller mindre en tanke som jag skulle beskriva och berätta om...tappade det helt.
Har ni nån gång känt att ni befunnit er i en massa av folk...även om ni är omringad eller de består till en del av era vänner, men ändå känner ni er så ensam. Ni faller bort i tomheten..tittar er runt omkring, du skulle kunna sträcka upp armen och göra nåt "knasigt" och ändå skulle folk inte reagera...eller kanske inte så allvarligt men :P... kände bara en sorts tomhet. Fast det klart..ibland är härligt att bara iakta, jaja.
Satt på en restaurang förut med mina kompisar...samtidigt som jag bara kunde flyta bort...de flesta hade en diskussion som dom var seriöst inne i. Går inte att avbryta ;) ne men jag kände att det var änna skönt att bara sitta o försvinna bort. Men funderade ändå..är det så att jag är ointressant som jag faller i skymundan, eller är det en roll jag väljer att själva tackla, eftersom jag i regel känner att jag ofta hamnar i centrum, i media osv. Det är visserligen en roll jag har lätt för och trivs med ....men ändå, det var trevligt i alla fall :)
Sen drog vi vidare mot corona-festen. Snacka om att jag kände mig gammal...va folket ens över 18?? ..jo det var dom väl. ;) men ändå.... o tur att man kände vakten :P så jag blev insläppt gratis :D Ibland får man fördelar. Personen med s t o r t P har jag träffat ett par gånger idag oxå... jag vet inte vart jag ska ta vägen..hur ska jag reagera? vad ska jag känna? Jag ser henne i bakgrunden...men ändå lyser hon upp allt o lite till...Varför lägger jag energi på nån som jag låter göra slut på det jag har. Energin. .."Det är dags att tänka efter" ...som Melissa Horn sjunger i sin låt "Jag kan inte skilja på" .... pust o frust...jag kan på nåt vis inte formulera dom tankarna jag har i huvudet!?...jobbigt..oh yes. Om allt ändå bara kunde gå över. ...ne nu går jag o lägger mig innan jag försvinner i mitt inre för mycket...ska jag tillägga att jag gick hem tidigare från corona festen? ...miss u much..
Har ni nån gång känt att ni befunnit er i en massa av folk...även om ni är omringad eller de består till en del av era vänner, men ändå känner ni er så ensam. Ni faller bort i tomheten..tittar er runt omkring, du skulle kunna sträcka upp armen och göra nåt "knasigt" och ändå skulle folk inte reagera...eller kanske inte så allvarligt men :P... kände bara en sorts tomhet. Fast det klart..ibland är härligt att bara iakta, jaja.
Satt på en restaurang förut med mina kompisar...samtidigt som jag bara kunde flyta bort...de flesta hade en diskussion som dom var seriöst inne i. Går inte att avbryta ;) ne men jag kände att det var änna skönt att bara sitta o försvinna bort. Men funderade ändå..är det så att jag är ointressant som jag faller i skymundan, eller är det en roll jag väljer att själva tackla, eftersom jag i regel känner att jag ofta hamnar i centrum, i media osv. Det är visserligen en roll jag har lätt för och trivs med ....men ändå, det var trevligt i alla fall :)
Sen drog vi vidare mot corona-festen. Snacka om att jag kände mig gammal...va folket ens över 18?? ..jo det var dom väl. ;) men ändå.... o tur att man kände vakten :P så jag blev insläppt gratis :D Ibland får man fördelar. Personen med s t o r t P har jag träffat ett par gånger idag oxå... jag vet inte vart jag ska ta vägen..hur ska jag reagera? vad ska jag känna? Jag ser henne i bakgrunden...men ändå lyser hon upp allt o lite till...Varför lägger jag energi på nån som jag låter göra slut på det jag har. Energin. .."Det är dags att tänka efter" ...som Melissa Horn sjunger i sin låt "Jag kan inte skilja på" .... pust o frust...jag kan på nåt vis inte formulera dom tankarna jag har i huvudet!?...jobbigt..oh yes. Om allt ändå bara kunde gå över. ...ne nu går jag o lägger mig innan jag försvinner i mitt inre för mycket...ska jag tillägga att jag gick hem tidigare från corona festen? ...miss u much..
