vad jag borde inse...
Ja då va det tisdag igen då. Ska snart leda jympapass på Friskis&Svettis i Vänersborg om några timmar. Konstigt det där hur man kan känna sig så omotiverad bara ett par timmar innan. Har inte ett dugg sug, men jag vet att när jag väl taggat till, och jag står där på det blåa jympagolvet så existerar inte för en stund världen utanför.
Det är lite konstigt kanske hur det kan bli så. Inte för att man är så uppslukad av vad man ska göra, vilka steg och rörelser. Dom kommer ju av ren automatik numera. Låtarna är väl inövade (och ja jag vet att jag borde byta låtar oftare...seg som fan på d).
Jag var i skolan i förmiddags och skulle redovisa ett grupparbete i kursen jag läser. Det börjar ju lite halvilla när jag inser att jag inte anmält mig till kursens tenta på fredag..smart. Men samtidigt kan jag inte riktigt förstå, VARFÖR ska man göra det?? Jag har ju redan valt att läsa kursen...klart jag vill göra tentan också för att få poängen. Inte fan skulle jag läsa en kurs på flera veckor o plugga som en galning om jag inte vill göra tentan för o få poängen. Skumt egentligen, men ganska vettig tanke tycker jag!
Redovisningen gick i alla fall bra, trots att jag inte behövde redovisa mer än 5-7 minuter. Man inser verkligen inte hur fort 5-7 minuter går. Jag hade utan tvekan kunnat prata i tio-tjugo minuter till. ibland bara kommer orden, tankarna, funderingarna och då är det så mycket lättare och då bjuder man samtidigt in de som deltar att själva fundera, ställa frågor osv. Vi var uppdelade i smågrupper i olika salar på skolan...tror vi var 9 personer i våran grupp.
Nästa vecka skall jag också hålla en redovisning..typ..Skall på jobbintervju för resebolaget VING, dom söker personer som vill jobba som reseledare. Det hade varit spännande ett tag. Då skall jag i 3-4 minuter berätta om ett resmål, få åhörarna att bli lockade att åka dit. Än har jag inte valt något, får klura på det i helgen som kommer (om jag hinner)....ska ju till Norrköping på dansbandskampen o dansa sen blir det kryssning på söndag-måndag o dansa till Date.
Jag är just nu i ett sånt där stadie att jag inte riktigt vet vad jag vill göra med mitt liv...inga dörrar som öppnats så till vida att jag fått ett intresse. Hur vet man om man är utbränd? Motorshowen i företaget i somras tog så mycket ork och energi av mig utan att ge mig så speciellt mycket (ekonomisk) tillbaka. Det har inneburit att jag har det rätt kämpigt just nu, för samtidigt krånglar csn med mig och vill inte ge mig studiemedel för studierna på högskolan eftersom jag pluggade på högskolan för nästan 10 år sedan och tog då under mina 4 månader på Karlstads Universitet bara nästan hälften av poängen. Detta trots att jag för flera år sedan betalat tillbaka hela min studieskuld till staten. Varför ska jag då inte kunna få ett nytt studiemedel nu när jag äntligen hittat något jag vill lära mig mer av?? Konstigt...därför har jag varit tvungen att leta jobb nu också.
Så därför ska jag på jobbintervju hos ving. Det kan väl vara spännande. Ville alltid bli det när jag var yngre. Vill jag det fortfarande? Jag tror det. Eller är det bara ett sätt att rymma verkligheten här hemma som jag samtidigt kan känna mig så trött på. Eller så är det också just det jag behöver. Alltså rymma vardagen i Vänersborg. Få nya krafter. Utan glasögonen på mig, så ser jag kanske inte den vägg som man lätt kan gå in i...är den närmare än jag tror? Eller har jag också inte märkt att jag gått in i den för länge sedan?
Oavsett, jag är rätt trött på mitt liv emellanåt just nu....Det är liksom svårt att se de där ljusa stunderna som jag vet ändå fyller mina veckor. Men som invånare av Sverige är jag nog som många andra....det är lättare att se det negativa, det är lättare att gräva ner sig än att ställa sig på toppen och kampera!
Jag hade tänkt att göra en lång utläggning om vad jag tänker och känner just nu...men slutade med att jag raderade 4-5 stycken som stod nedanför det jag skriver nu. En fråga bara....Vet DU vad som verkligen är viktigt för dig?
Jag tror jag vet precis...många människor (bland annat jag också) lägger så mycket energi på att trötta ut sig själv, må dåligt, känna sig ensam...och jag önskar jag kunde bara gå ut på balkongen och känna styrkan från mitt inre vina genom mig som en jetplan på himlen! Snabbt energifyllt! ...men nääe :P
Haft så många funderingar den sista tiden....jobbrelaterade problem....ifrågsättande kärleksbekymmer osv. Det enda jag söker är trygghet. Det kan visa sig på så många sätt. Både i en kärleksrelation, vänkrets, yrkeslivet och det materiella ha begären... ja allt kan man återkoppla till trygghet, vad som gör mig trygg.
Undrar hur det ska bli? hmm....hoppas det i alla fall blir bra. Det blir det alldeles säkert :)
Man säkert tro om man läser mina tankar för första gången att jag bara är en nördig kärlekskrank idiot ;) Visst så är säkert fallet också men inte bara. Visst finns det en speciell person i mina tankar och gjort en längre tid. Helt underbar, vacker, intelligent, rolig och charmig....tyvär vet jag att det inte kommer bli vi....och då är frågan hur man ska förhålla sig till en vänskapsrelation...hmm...i dont know....jag hoppas jag kommer på ett bra svar på det...ditt sms är än obesvarat ..jag vet..sorry..vet inte vad jag ska skriva bara....eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men inte vad jag borde inse.
Jaja....time will tell...and history's been telling all along...
TIPS: Slash senaste cd-skiva. Riktigt bra faktiskt.
Nu måste jag nog pigga upp mig (eller vila) 2 timmar kvar tills jag ska leda jympa på friskis.... bye for today.
